helan går hem

jag var och simmade i dag. motionssim i en simbassäng mitt i mittersta stockholm. det var ett fenomen. en 25-meterslänga och fyra pers i bredd, två åt ena hållet och två åt andra. motsols och med vänstertrafik, en extra fil för de som ville köra om. jag simmade i fyrtio minuter. sen blev det liksom för trångt och någons tå sparkade min kind samtidigt som min hand snuddade någons bröst. jag har nästan inte varit i ett omklädningsrum sedan gymnasiet och då skämdes alla så mycket att man hellre bytte om direkt och duschade hemma sen. efter vilkennulektiondet nu var som var efter gymnastiken. här duschade alla nakna. har tänkt mycket på det där. hur man gömmer sig och döljer, rakar, klipper och tar bort. hårstrån? elaka ord? självkänsla? hur som. har varit hos en vän som känt sig krasslig, mådde bättre men började sen må sämre igen när jag kom dit och gratulerade till nya lägenheten (som är typ tredubbelt så stor, nästan lika central men har samma hyra). så jag begav mig hemåt. när jag väntade på bussen kom en tjej fram och sa "gud vad du är smal". jag svarade "oj då". hon berättade att hon var på diet för om hon skulle fortsätta så här skulle hon väga jättemycket om tio år. jag sa att tio år är lång tid och mycket hinner hända. hon sa att man måste tänka långsiktigt och berättade att hennes mamma började som journalist på landskronanågontidning och nu jobbade för någon riksdagstidning så när du är femtio har du säkert också ett bra journalistjobb och tjänar pengar. de frågade också hur gammal jag var för de vågade inte gissa. de var runt arton. jag svarade tjugotre. den ena, och mer välsminkade, av dem sa att det var just det hon tänkt gissa på men att hon ändå skulle leggat mig om jag handlat av henne på ica. jag sa att jag tog det som en komplimang. på bussen slog det mig. jag är ju tjugofyra. mitt liv är en dålig pannkaka - perfekt stekt men med många hål.