jag är glad för jag kan spela piano. pianofingrarna tar igen åren av högstadieångest och trippar fram som gungande höghus. jag är också glad för att jag är arg och mänsklig. fast jag fortfarande tror på mirakel (satsat det sista på travets tröttaste krake). förhåller mig ganska neutral utanpå fortfarande ibland och ibland helt tvärtom.
visar saker jag inte vet att jag känner. om jag känner (kärleken finns den?).
kom ihåg copy writen, jag skrev det först, det sista i körröst.
