femtiofem.

http://www.youtube.com/watch?v=0_z_UEuEMAo


ni vet, den typen av människor som är så insatta att låttiteln inte ska behöva nämnas, bara albumnamnet.
i dag är jag trött i själen i vanlig ordning men ändå lite nöjd med mig själv. jag sprang faktiskt en bit, i skogen. efter att jag tittat på molnen på bryggan i regn sprang jag genom skogen. hoppade över stockar och nedfallna grenar. stannade för att titta på en grop som rörde sig. någon hade eldat i gropen, eller, gropen hade blivit till för att någon eldat där ingen grop var från början. nu sprang myrorna där, precis som jag. fast jag stod still.
sen är jag också inte nöjd med mig själv. klockan är halv sju och jag har omtenta i morgon. jag är osäker på vad jag kan och ännu mer osäker på vad jag inte kan. rädd att jag får reda på det i morgon. jag har aldrig pluggat mycket, oftast bara alldeles lagom för att klara mig. jag måste ändra på det, vill inte vara en sån som bara anstränger sig lagom mycket för att leva på riktigt (ja, man lever lite mer om man får bra betyg då och då).

femtiofyra.

ge mig råd. jag är delad mitt itu just nu och ett råd kan vara mitt lim. jag vet helt enkelt inte vad jag helst vill göra. fel. jag vet vad jag helst vill göra men slåss mot det jag helst borde göra. jag läser ju redan journalistik i stockholm. men tänk om man skulle kunna byta till journalistik i lund? mycket bättre! då kan jag bo i malmö. istället för att bo hemma, utanför vallentuna, med en och en halv timmes pendling TILL skolan och en och en halv timme hem. med en timme IN till stan och en timme HEM. var finns då tiden till spontanitet och vardagsöl? jo, på roslagsbanan. och det finns inte en skymt av ett ledigt hyreskontrakt någonstans närmare (inte täby!) stan. men i malmö finns det, sägs det. och malmö är fantastiskt och i skåne och skåne i sig är absolut underbart och snart har jag två bröder där men också två föräldrar hemma men var är mina vänner? överallt. utspridda som om någon samlat ihop oss alla som snöflingor och sen kastat upp i luften att dala ned över jorden. typiskt. så, varaförnuftigistockholm eller måbraundertidenmanpluggarimalmö?
jag vet att det mest ekonomiska är att bo hemma. men det klarar jag inte av i två och ett halvt år till ens om jag flyttar ut i garaget. nej. nej. nej.
lyssnar sedan tre dagar nästan uteslutande på björnstammens vart jag mig i världen vänder för här står jag med tomma händer, längtar efter något som kan rädda mig.