trettio.

åtta år kvar till rubriken. för åtta år sen var jag fjorton. det är inte alls en lika lång evighet sen som trettio känns att vara bort. jag hoppas jag vet vad jag vill då. jag hoppas att jag skriver. och att jag inte sover lika mycket, inte dricker lika mycket, inte gör ingenting lika mycket. jag hoppas att jag är kär i en som heter andreas. eller kär i någon annan. och kanske till och med pussar på den då och då.

tjugonio.

ångestdämpande skor från mammas sjuttiotal
allt är skägg
och en total avsaknad av något obeskrivligt.

tjugoåtta.

Bettina
nej, världsfrånvänd romantiker är man snarare

Me
ja. eller så till bredden fylld av existentiell ångest att allt annat är oväsentligt.

tjugosju.

att jag har så mycket saker, skräp egentligen, omkring mig. att jag har garderober vars dörrar inte går att stänga. att jag sitter för mycket framför en dator (facebook och sockersöta bloggar) eller en tv (svenska hollywoodfruar och scrubs). alkohol och odekadent dans. det är mina främsta styrkor. jag är fantastisk på att distrahera mig själv. jag avskärmar mig från sådant jag egentligen bryr mig om. tomhet och öppna ytor. nakenhet. böcker och babel. inte avsaknad av självdisciplin utan en sorts självbevarelsedrift. självbevarelsebedrift. och ändå fungerar det bara väldigt sällan. jag blir ju aldrig av med mitt huvud. (uppsatsämne; dekapiteringen i "främlingen"?)

jag vattnar inte mina växter och blir förvånad när de dör. eller, jag vattnar mina halvdöda växter och blir förvånad när de lever upp igen.

tjugosex.

fåglarna sjunger på sista versen för natten som kommer allt djupare blå