tjugofem.

jag är jag och ser att jag uppskattas. ett av mina jag, alltså. vi är ju många, inuti mig, om man av döma efter en kväll ska beteckna en. det ett som jag, situationen och omständigheter av kvällen på grund av, valde att vara. ett av de bättre, kanske. annars skulle det ju inte varit så bra.

tjugofyra.

Tänker samtidigt som; inga mera kläder att gå igenom till badrummet öppnar dörren var är crémen, vad är vad jag ska sova i sov jag igår sov jag i den som är i tvätten, tar en ny, börjar om. Tänker samtidigt parallellt tänker samtidigt som, inga mera kläder gå igenom till badrummet öppnar dörren var är crémen, den är det jag behöver nu men nu är inte nu, är redan vid den där igen och skriver, tänker att var är crémen kanske behöver den kan inte sova med sminket, sömnen är riktig inget falskt finns där, var är crémen?

tjugotre.

det må vara så men jag önskar ibland, ofta eller inte alls att jag var mer pretto men jag tror att det här är det närmaste jag kommer jag kommer jag kommer.

tjugotvå.

jävla dummaihuvet-människor. fast min mamma är bäst.