långast.
sedan länge, fast nu, är det spikat i kistan. jag tror inte på något längre. inte det något som skulle kunna definieras som kärlek, ovanstående makter, tandtroll och vänliga människor utan egoistiska åsikter. jag tror på familjen. och vänner, ibland. mest familj. andra saker som ger upphov till någon form av lyckokänsla (långvarig, tillfällig eller den man inte vet finns där förrän man tänker på den) finns inte. längre.
