tjugoett.

jag är hemma i vallentuna och det stockholm jag saknat tills jag såg snön och alla konflikter. allt i mera klart ljus än ett skypefönster kan återge. tio dagar minus två. vet faktiskt inte vart jag är på riktigt. splittrad som ett handgranatsoffer befinner jag mig i tomheten mellan de två u:en i vakuum.

nitton.

så jävla borttappad. inte ens på vägen, utan i diket. bara ligger där i en sänka, med två vallar på var sida om mig. kan bara se rakt upp men där finns ingenting. det är varken klarblått eller nattsvart. inga fåglar eller flygplan eller moln föreställande fåglar eller flygplan. ett kompakt vitt molntäcke som inte i närheten värmer som dun.

"Dike är en mänskligt skapad anordning i marken avsedd att dränera överskottsvatten från exempelvis åkrar, skogsmark, vägar och järnvägar"

överskottsvatten. vafan.

arton.

skåne kan vara förstummande vackert men biljettautomaterna har de banne mig inte koll på. femhundra hejdå.

sjutton.

blåmärket på handleden fick jag då jag med en full matkasse och tygpåse klämde mig innanför dörren till min bokade, i minuten inte längre min, tvättstuga. jag sa till tjejen som bokat att jag var lite sen och skulle hämta mina kläder, de var inte alls få. jag slängde ned torrt och blött blandat i ett lakan, som en kappsäck, ungefär, fast jättestor. sedan klämde jag mig ut igen och glömde med flit de kläder (som senare på kvällen låg fint ihopvikta, gör man verkligen sånt utan att ha något fuffens för sig?) som var kvar i torkskåpet. och allt detta för att jag dröjde kvar på citygross för att kika lite extra på han med piercing i näsan (alltså tjurpiercing, inte på sidan) som helghandlade med sin mamma.

typiskt.

sexton.

det är så otroligt lätt att gå vilse i musik. vilken som helst, egentligen. beroende på humör och så vidare. det är distraktion och kanske, kanske en verklighetsflykt. det är vad jag skyller allt på nu för tiden. det fungerar bra som en ursäkt inför andra, men allra mest för mig själv. precis som tv, som plugg, som städning. allt utom det man kanske egentligen vill göra, kan göra.

note to self1:

istället för allt tidigare (utom möjligen musiken som kan fungera som någon sorts katalysator i många fall), ska jag skriva. skriva allt.

note to self2:

jag är inte dum. ganska smart, faktiskt.

femton.

näe. inte en till. kom igen. riktigt så bra är jag inte för andra.