sexton.

det är så otroligt lätt att gå vilse i musik. vilken som helst, egentligen. beroende på humör och så vidare. det är distraktion och kanske, kanske en verklighetsflykt. det är vad jag skyller allt på nu för tiden. det fungerar bra som en ursäkt inför andra, men allra mest för mig själv. precis som tv, som plugg, som städning. allt utom det man kanske egentligen vill göra, kan göra.

note to self1:

istället för allt tidigare (utom möjligen musiken som kan fungera som någon sorts katalysator i många fall), ska jag skriva. skriva allt.

note to self2:

jag är inte dum. ganska smart, faktiskt.