tre.

någon dör och sätter perspektiv på livet åt andra. och då kanske man tänker att det är dumt att leva ensam, för allt är ju så kort. och då tänker man att snart går jag nog sönder själv. man tänker att man vill att någon ska säga till en att "egentligen har vi ett likhetstecken mellan oss, men det har suddats ut för man behöver faktiskt inte påpeka det uppenbara. det är lättare än multiplikationstabellen, lättare än äppeltalen i ettan. vi är det lättaste på jorden och om vi släppte fotfästet svävade vi snart runt tillsammans med alla andra lättfotade". precis så tänker man då, om någon dör. och så tänker man att det ska vara en lång som säger så, för allt annat är ju så kort.